Grundkurs i barfotaverkning

När jag kom hem från skolan på onsdag var det bara att packa väskan och trycka i sig käk, vid 17:30 kom nämligen Emilia och Amanda och hämtade upp mig och vår resa mot Luleå började. Jag sov i princip hela vägen och vaknade till då och då och hörde Amanda och Emilia prata på om allt möjligt. Väl framme i Lule lämnade Emilia av oss hos Karin medan hon for vidare till sitt boende. Kvällen spenderades hos Karin och Ingela med godisätande, filmtittande och prat. När klockan närmade sig midnatt bäddade vi ner oss under täckena och halv sju ringde väckarklockan. Jag och Amanda steg upp, käkade och gjorde oss i ordning och vid halv 8 hämtade Emilia upp oss och vi styrde vårt mål mot Harads utanför Boden och Caspadias gård. Sov såklart hela vägen dit också medan Emilia och Amanda pratade.

Klockan var 08:50 när vi anlände till gården. Vi förde in våra väskor i huset och begav oss sedan till "stallet" eller va man nu ska kalla det, det var under uppbyggnad i alla fall. Vi satte oss ner och klockan 9 började kursen. Kursledaren hette Birgitta Färnstrand, en hovformsspecialist med en rad olika utbildningar. Bl.a. har hon amerikansk examen i AANHCP och svensk examen i SANHCP. Kursen var en grundkurs i barfotaverkning enligt SANHCP (läs mer här).



Förmiddagen gick åt till teoridelen. Vi lärde oss om bl.a. hovens anatomi, hov i balans respektive obalans, belastning, lagar, forskning, olika åkommor så som hovbensrotation, hovbenssänkning, fång etc. Det var mycket lärorikt och många saker som man lärde sig kändes faktiskt rätt så självklara när man tänkte efter.

På eftermiddagen fick vi alla verktyg i händerna och fick sedan gå och välja ut varsin kadaverhov ur en hög. Ska erkänna att det inte var det lättaste för mig. Det hade inte varit någon fara att gå förbi högen under dagen men så fort jag skulle ta en i handen kom paniken. Vi var 12 st i gruppen om jag inte minns fel, och jag var sist att ta en hov, alla andra tog en utan problem och plastade in den avskurna delen. Själv fick världens panik när jag skulle ta upp hoven och tårarna kom. Tillslut tog jag dock upp hoven men jag stirrade bara upp i taket och försökte lugna ner mig.





När vi väl fick börja verka glömde jag dock bort paniken och jag satt i princip med näsan i hoven utan problem. Det var väldigt intressant och lärorikt att själv få känna på hoven och de olika delarna. Birgitta förklarade och visade oss på sin hov hur vi skulle göra och sen fick vi själva testa på. I början fattade jag inte alls vad vi skulle göra med traktstöden men efter att Birgitta visat på min hov och förklarat och jag fått kolla på Amandas hov så blev det en liten så kallad "aha-upplevelse". I början frågade man mycket och ville helatiden kontrollera att man gjorde rätt, men ju fler hovar man tog desto mindre frågade man! :-)

Vi lärde oss hur man ska verka på en frisk hov men majoriteten av kadaverhovarna var verkligen inte friska. Då fick vi ställa frågor hur man ska verka om hoven t.ex. är utflyten, har sprickor eller har lång tå, och Birgitta svarade på alla frågor vi hade! Jag ställde många frågor som relaterade sig till Gurellos hovar och Birgitta kunde ge mig bra svar på hur jag ska verka när jag kommer hem för att göra hans hovar så friska som möjligt. Under teoridelen fick vi även se bilder på hur man kan se vad som är fel på hoven. Om traktstöden t.ex. är för höga visade hon en bild på hur hästen kan stå i t.ex. hagen för att minska smärtan och belastningen.






Jag tror klockan hann närma sig halv 7 på kvällen innan vi kom in från stallet och kursen var slut för dagen. Såklart hade vi lunch- och fikaraster däremellan men man var rätt slut när man kom in igen. Vi bodde tillsammans med kursledaren så vi kunde sitta och diskutera med henne hela kvällen också vilket var mycket roligt! Vi pratade inte bara om hovar och hästar utan om lite allt möjligt. Det var kul att man fick lära känna henne, hon var sjukt snäll och sa att om vi har frågor så får vi kontakta henne osv, hur bra som helst ju!

Klockan 10 bäddade jag och Amanda ner oss i vår dubbel säng och somnade som ett gift par. Klockan 8 vaknade vi igen och kollade ut på vår fina utsikt! :-)





Andra dagen fortsatte med att verka och jag kan meddela att det inte är det lättaste! Iofs var dessa hovar döda men man blev fan sjukt trött i kroppen av att hålla på klippa och raspa. Kolla bara på mitt redface ↓



Sedan fick vi även se på en hov som man sågat upp. Tog tyvärr ingen bild på det men det var verkligen intressant att få se och känna hur det ser ut inuti hoven i verkligheten! Vi pratade även om olika produkter som är bra respektive dåligt för hästen. Visste ni t.ex. att jodopax inte bara dödar bakterier utan levande vävnad också? Det hade jag ingen aning om så det blir att slänga det i soporna och inhandla silvervatten eller silverlotion istället som är mycket bättre för hästen då det bara innehåller grundämnen och inga tillsatser som oftast inte är bra för hästen.

Det som jag tycker var så bra med den här kusen var att man inte bara lärde sig att verka. Vi fick även tips om andra saker och ställde man frågor fick man svar på allt! Alla var så himla snälla och hjälpsamma. Jag pratade t.ex. med Cicci, tjejen som ägde gården, om foder. Jag har ingen koll på det men hon gav många bra tips då hon själv är återförsäljare av foder och då har rätt bra koll på det. Så kul att både Cicci och Birgitta dessutom sa att vi gärna får vända oss till dem om vi har frågor eller så :-)

Det var en riktigt rolig och lärorik kurs som verkligen var värd varenda krona! När kusen var slut ville man hem till hästen och kolla på hans hovar men samtidigt kändes det jävligt tråkigt att lämna kursen och alla härliga människor! Om ni får chansen att fara på en sån här kurs - gör det! Ni kommer inte ångra er, det kan jag lova er :-)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du får ta och skicka bilderna där jag verkar :)

2012-02-12 @ 00:03:50
Postat av: absolutfanny

svar: det kan jag göra, du får skicka lite bilder till mig också :D

2012-02-12 @ 01:17:57
Postat av: IsaMarie - Fotografi

Nä men fy vad hemskt de såg ut! Har aldrig överhuvudtaget tänkt tanken över hur man börja träna som hovslagare, men kan lova att jag aldrig skulle tänka mig detta. Känns ju ganska logiskt men iaf... Men tanken på det kan vara min lilla flickas hovar som ngn övar på får tårarna att börja rinna direkt...

2012-02-19 @ 23:51:56
URL: http://isamarie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0